Amningshallucinationer

Idun behövde andningshjälp förtsa dagen, här ligger hon på en värmebädd med en cpap.

Vår lilla sötnos!

Så har hon då äntligen kommit, Idun Selma Ingvarsson. 3614 kg tung och 52 cm lång. Starten var lite skakig då hon svalt fostervatten och inte ville komma igång med andningen. Det där efterlängtade skriket som man som nybliven förälder vill höra kom inte. Men efter lite extra syre och utsugning av fostervatten var hon med, om än väldigt försiktigt. Ska berätta mer senare, detta blir bara ett kort inlägg. 6 dagar gammal är hon definitivt på bättringsvägen. Pappa Christian är iväg med henne till sjukan just nu så hon ska få sin dos pencillin. Tills på onsdag kväll ska hon få pencillin. Jag sitter just nu och håller tummarna för att hon inte ska behöva sola mer. Hela dagen igår och inatt har hon legat på solariebädden BillyBed. Inte alltid jättekul tyckte hon, men hon sov i tre timmars intervaller inatt, jätteduktig och jätteskönt tyckte vi alla.

Jag har däremot redan efter tre dagars helamnings börjat få amningshallucinationer. Inatt drömde jag två gånger att jag låg i sängen och ammade. När hon var klar skulle jag gå upp med henne till pappa som hade koll på solariet. Jag tände sänglampan och skulle precis lyfta upp lilltjejen när jag märker att hon inte alls ligger med mig i sängen. Allt hade bara varit en dröm. Men det kändes sjukt verkligt. Vart ska detta sluta... =)