torsdag 9 september 2010

Vår lilla groda

Så är vi äntligen utskrivna hela familjen. Igår kväll fick Idun sista injektionen pencillin. Gulsoten är också på väg ner av sig själv, det behövdes bara en dag och en natts solning hemma för att hjälpa nedbrytningen på traven. Men vid sista läkarkontrollen igår dök nästa åkomma upp. Hennes vänsta höft har inte hunnit växa klart vilket innebär att höftleden är luxerbar. Den ligger på plats men hoppar ur led när den provoceras. Detta är något som oftast drabbar förstfödda flickor. Det kan finnas ärftligt i släkten eller uppkomma om barnet ligger i säte. Så efter läkarkollen igår fick vi genast remiss till ortopeden. Där fick Idun sin Von Rosen-skena, en mjukt gummerad plastskena som håller höften på plats så att höftleden ska kunna växa klart i lugn och ro. Utan skena skulle hennes lårben börja glida upp mot höftbenet med konsekvensen att hon kan bli halt för resten av livet. Men med denna skena kommer hon att bli helt återställd. Självklart kändes det tråkigt när beskedet kom, men med lite distans så känns allt mycket bättre. Hon verkar redan ha accepterat den, sov lika gott som hon brukar på nätterna. Det känns skönt att veta att detta inte är något som gör ont och att utgången kommer att bli bra. Ju tidigare en luxerad höftled upptäcks desto bättre är det. Hon kommer att ha denna skena i 6-8 veckor och därefter en mjukare variant som kan sitta utanpå kläderna i ca 6 veckor. Våra onsdagsförmiddagar en bra tid framöver är redan uppbokade. Då ska vi nämligen åka in till ortopeden och bada henne. Man får hjälp att ta henne ur skenan, läkaren kollar att att allt ser bra ut och att höften börjar bli stabilare. Sedan får man bada henne utan skena så att hon fritt kan sprattla med benen ett tag. Skenan rengörs och sätts på igen. Skenan gör att hon faktiskt är mer lätthanterlig nu, stabilare och kan inte krumma ihop sig. Eftersom dom upptäckt problemet så pass tidigt kommer det inte att innebära några förseningar i hennes utvecklingstakt. Vi kan göra precis samma saker med henne som om hon inte skulle ha haft den, amningen går till och med nästan lättare då stabiliteten skonar mina armar och min rygg. Hon kräver däremot lite större storlek i kläderna. Bodys i stl 56 funkar om de är riktigt vida i halsen, byxor också om de är rejält stretchiga men här är nog stl 62 att föredra.

Det här är inte så jättetokigt ju.
Baksidan
Påklädd i sin mumindress.

3 kommentarer:

  1. Vad roligt att kunna följa er via bloggen! :)
    Tråkigt att hon måste ha skenan, men som du skrev, det är ju för hennes skull.

    Nu blir man ju sugen på en liten igen, så himla mysigt!
    Sköt om er! Kram!/C

    SvaraRadera
  2. Hon är ju bara så underbar....Farmors lilla Groda! Längtar......!

    SvaraRadera
  3. Hon ser ut som en superbebis med skenan.
    Bra hon blir bra! Va bra me sjukvård å läkare ändå

    SvaraRadera