Det omöjliga objektet

Idun var så fredagsfin i sin klänning idag så jag försökte mig på att få till ett lika fint kort. Det var omöjligt. "Titta på mamma, Idun. Titta på kameran. Hallå, titta här..." Det är omöjligt att få uppmärksamheten riktad dit man vill. Så resultatet blev det här. Men det går ju också bra.

Idun är nu full av spring igen efter sin sjukdom. På söndag får hon sista penicillinkuren. Hör och häpnad så går det numer som en dans att få i henne medicinen. Hon suger i sig den från sprutan så snällt, verkar nästan som att hon tycker det är gott. Om Idun nu är fullt återställd så är det återigen sämre med mig. Jag klarade av att jobba två dagar innan jag blev däckad igen. Det är en hemsk rethosta som spökar, onsdagen och torsdagen var det som allra värst. Idag känns det däremot lite bättre, fast jag har svårt att prata då hostan har tagit hårt på stämbanden. Men snart ska nog även jag vara frisk.

Mitt i all sjukdom så har vi ju börjat renovera sovrummet. Christian har nästan hunnit med all spackling, så i helgen blir det slipning. Sedan får vi se hur vi ska få till det med tapetseringen, känns ju inte helt lätt med en liten vilde som springer runt benen på en...men det löser vi nog.