Ett år med Idun ur pappas perspektiv

I morgon är det ett år sedan vår älskade dotter kom till världen. Efter att ha fått en lite knackig start med skenor, infektioner med mera springer hon nu över golvet med en sån energi att pappa känner sig trött och gammal.

 

Idun 2 minuter gammal

Visst förstod jag att det skulle bli skillnad i vårat liv med ett barn men det var framförallt det praktiska som jag funderat över. Hur mycket kommer man att få sova? Vad gör man om hon börjar skrika?

Den stora skillnaden för mig är dock känslomässig. Första månaden var däremot de praktiska frågorna i fokus och så är det väl för pappan, men när jag började jobba igen ändrades det. En sak som ändrades var mitt perspektiv på jobbet. Att barn åker ambulans händer lyckligtvis inte så ofta men det har inte känts merannorlunda än en vuxen patient. Nu fasade jag nästan över att hämta ett barn.

Som förälder har även vissa känslor fått en ny innebörd. "Oro" har nått en helt ny nivå, exempelvis att känna sig tvungen att stå lutad över sängen och höra att hon andas innan man somnar. "Kärlek" är väl den känsla och det ord som bäst sammanfattar detta år. Om oro nått en ny nivå så har denna känsla fått en helt ny mening. Att komma in i hennes rum på morgonen och mötas av en leende och hoppande Idun är nog det bästa jag vet just nu, även om hon vaknar 05.15.

Idun Ingvarsson, 364 dagar

// Christian