Tröttare och tröttast

Nu är det bara två veckor kvar tills beräknat datum. I ärlighetens namn så hoppas jag på max en vecka tills det är dags. Nattsömnen känns bortkastad då den avbryts varannan timme av lite kissande, med betoning på lite. I fredags jobbade jag min sista dag på ett år! Det känns otroligt länge när jag tänker på det, men tiden kommer nog att gå fortare än man önskar. Så nu ligger jag mest i soffan och försöker vila upp mig på dagarna, men ju mer jag vilar desto tröttare blir jag. Konstigt. Duktiga Bill har snickrat ihop ett skötbord att lägga på spjälsängen. Vi hade beställt ett, men fick sedan veta att det var slut hos leverantören. Tur då att Bill har så mycket saker. Snabbt fixade han fram lite bräder, sågade och borrade och skruvade och slipade. Ewa målade och se så fint det blev! Nu ska jag se hur det går för kocken i köket, blir visst schnitzel med klyftpotatis idag. Gott! Från att knappt ha orkat äta något, eftersom magsäcken har sådan liten plats, är jag nu nästan omättlig. Ett tecken? Men inatt ska jag knipa eftersom Christian jobbar natt. Det ska nog gå bra.